fredag 31 januari 2014

Blade Runner

 

blade_runner_fondo

Rutger Hauer är en av de där skådespelarna, liksom Malcolm McDowell, som har en utmärkt talang men usel smak gällande filmroller. Han har dock gjort några pärlor såsom den trivsamt obehagliga Liftaren – ej att förväxlas med den usla remake som kom 2007 – Den vedervärdige Kardinalen Roark i Sin City och några till. Min favorit är dock rollen som REPLIKANTEN Roy Batty i Ridley Scotts Blade Runner.

Blade Runner var Ridley Scotts tredje film och kom tre år efter rymdrysaren Alien. Blade Runner utspelas i en framtid där globala företag styr och människan har skapat den perfekta slaven; replikanten.

Replikanter är människor designade för att slåss, fungera som sexslavar och på andra sätt utföra sådant som människor inte har lust med. För att de inte skall utvecklas till reella problem har de en kort levnadstid på endast fem år och är förbjudna att vistas på jorden. När en grupp replikanter rymmer och beger sig till jorden skickas Deckard – vår hjälte – för att stoppa dem.

Blade Runner är skitig, brutal och många gånger våldsamt vacker. Det finns små bild-och-ljud-pauser som ger tid för eftertanke och ett intressant tålamod hos filmskaparna när de tar sig tid att berätta och beskriva det som döljer sig under ytan. Kombinerat med Vangelis ypperliga musik blir det en upplevelse jag tycker vore synd om inte ytterligare generationer får uppleva.

fredag 24 januari 2014

Juan of the Dead–Juan de los Muertos

Filmen som får mig att vilja besöka Cuba….

Trailer

En Spansk/Kubansk Zombie-rulle med allt som behövs för att göra de levande döda sådär extra underhållande. Massor av underhållande blinkningar till mer än en klassisk rulle bjuds också i denna spansktalande pärla.

IMDB Länk: Juan of The Dead

Den officiella hemsidan

fredag 17 januari 2014

Monsieur Ibrahim och Koranens Blommor

Ibland ramlar jag bara på filmer jag inte hade en aning om att de fanns. Just den här handlar om Momo som överges av sin far och tas omhand av Msr Ibrahim. En film om att växa upp och vemodigt trevlig, vacker, brutal, lekfull och på många sätt helt underbar.

fredag 10 januari 2014

Eddie the Sleepwalking Cannibal

 

Eddie the trailer

Den danske, målarkrampande konstnären Olav landar på en liten konstskola ute i ingenstans där han snart får en inneboende som inte bara är stum utan också benägen att döda och äta saker när han sover. Olav blir så exalterad av själva dödandet att han börjar måla igen efter ett nästan tio år långt uppehåll men Eddie, hans inneboende kannibal och musa visar sig vara vare sig kontrollerbar eller tillräcklig…

Underlig, välspelad, underhållande och härligt härligt brutal…

IMDB länk: EDDIE THE SLEEPWALKING CANNIBAL

torsdag 9 januari 2014

Det svåra samtalet - fortbildning våren 2014

Han är arg när han stormar in i klassrummet – Pappan jag aldrig sett – oftast är det mamman som kommer på utvecklingssamtalen och föräldramötena men den här gången är det pappan. Kanske hade jag önskat att vårt första möte hade varit i ett annat läge men nu är det så här det är. Hans gosse, min elev har varit i en serie eskalerande situationer med både lärare och kamrater. Mest ryker han ihop med lärare och pappan upplever att sonen blivit ett ”svart får” som hela tiden får bära hundhuvudet oavsett om han är skyldig eller inte. Med den information jag har är det svårt för mig att avgöra vad som är vad men precis i detta nu är det inte intressant. Pappan framför mig behöver inte höra skolans försvarstal eller egentligen att vi petar i saken. Han är där för att han är orolig för sitt barn och han är naturligt arg eftersom situationen är allvarlig. Vi resonerar och någonstans i vårt samtal verkar han förstå att det jag vill är detsamma som det han vill: Att sonen skall kunna lämna skolan och söka sitt gymnasium i full besittning av de kunskaper han behöver för att kunna göra sina egna val och att han dessutom mår bra med sig själv och med skolan. Någonstans möts vi och får till en lösning där vi i nästa steg gemensamt med sonen skall arbeta vidare…

Här bryts vårt samtal med en kort applåd – situationen är förvisso känd men just detta tillfälle är fiktivt. Pappan är en skådespelare och vi har just inför kollegorna spelat upp den scen jag just beskrivit. Scenen stöts och blöts. Den analyseras och vrids på till dess att vi naturligt tystnar.
Själv gör jag mitt bästa för att dölja den nervositet som situationen inneburit. Jag är inte van vid att nagelfaras på det här sättet men både kollegorna och skådespelaren/pappan är vänliga när de diskuterar mitt tillvägagångssätt. Bäst tycker jag att det blir när pappan själv beskriver hur han upplevt vårt samtal. Det är en feedback som jag inte ofta får när jag arbetar men här kan jag till och med fråga hur han upplevde vissa delar.

Hela upplägget är en del i en utbildningsdag om de många svåra samtal vi som lärare hamnar i. Det är två skådespelare som varvar olika ”fall” och dyker upp i klassrummet när de är ledsna, arga, oroliga, fobiska och det tar bara sekunder in i mötet innan man glömmer att man har publik. Den bistra föräldern tar hela uppmärksamheten och tio minuter senare är det som att kliva ur något som varit verkligt med en viss lättnad.
Möjligheten att direkt kunna diskutera, att se andra hantera svåra situationer och att faktiskt kunna ställa frågor till vår upprörda förälder ger många tankar och funderingar kring hur man gör och vad man behöver göra för att lyckas.

Själv är jag djupt imponerad men också lite förvånad över hur lätt det var att dras med i rollspelet och helt glömma bort de människor som satt runt omkring och tittade. Jag är också väldigt glad över en utbildningsdag som tillförde information och som utvecklade tankar, förvisso inga färdigbearbetade men nya tankar…de du

För den som vill veta mer om kursens skapare:

I skolstarten


Magnus

fredag 3 januari 2014

The Way

 

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Way_%28film%29

http://theway-themovie.com/

Trailer

“Our film is pro people, pro life – not anti – anything. It invites you to grab a backpack and jump on the screen with us.” Emilio Estevez

En far anländer i Spanien för att hämta sin döde son som omkommit efter bara några dagar på “Caminon”, den berömda pilgrimsleden.

The way är en film med liten budget och utan andra specialeffekter än de som den fantastiska naturen bjuder på utefter El Camino de Santiago. Istället är det en film där Martin Sheen bjuder på en skådespelarupplevelse som stannar kvar när filmen tagit slut. Prova The way och se om inte du också får för dig att vandra med St James till Santiago…

onsdag 1 januari 2014

Himlen Börjar Här–The Sky Is Everywhere

 

“Du borde läsa den här”, sade hon fullt allvarlig och höll fram en bok mot mig. Bok och bok…det var en sådan där tjej-bok av lite värsta sorten men någonting var det.

Jag brukar respektera kloka röster och många gånger är mina elever några av de klokare jag faktiskt hör. De är också några av de tokigare så man får lov att sortera lite. Några frågor till och jag hade lovat, och svurit över detta, att läsa boken. Jag beställde den dock på engelska mest för min egen skull,gav mig till att läsa och blev varmt överraskad. Så varm, så klok, så knas, så befriande…

Jandy Nelson har skrivit en sådan där irriterande god bok som man kan njuta av lite som man vill.

Tack EMMA för tipset…

På svenska heter den Himlen Börjar här och finns Här

På engelska: The sky is Everywhere

Mer blogg om boken HÄR

Ännu mer blogg om boken