Litteraturläsning i klassrum del II

Ockhams rakkniv tillämpad på mina funderingar kring litteraturen eliminerade snabbt alla illusioner om min egen förmåga att inspirera elever till läsning. En enkel studie på nätet gav mig en mycket enklare förklaring än de jag i mitt egocentrerade tillstånd av pedagogisk lycka formulerat utifrån min egen framställning av böckerna.

…det är inte Disney i alla fall….

Filmen förmåga att återanvända goda historier har alltid varit god även om jag ibland tycker att man återanvänder i allt snabbare takt och ibland sorterar bort själva kärnan i historierna. Just den här versionen har jag inte hunnitse men Jack Black, som delar min passion för Ronnie James Dio, är ofta en rätt kul snubbe.

Nåväl. Oavsett vad som fick mina grasshoppers att läsa så läser de nu och de flesta av dem med viss entusiasm. En del av böckerna tycks dock falla platt till marken: Tom Sawyer har inte vunnit några hjärtan och Phileas Foggs äventyr motsvarade inte filmvärldens och ligger därmed risigt till. Utöver dessa verkar dock saker gå rätt bra. Något jag funderar på hela tiden är om det verkligen är någon mening med att läsa dessa böcker. Egentligen vet jag inte. Jag tycker det men det är en känslomässig tanke och någon form av idé om att bevara något jag själv hade stora upplevelser kring. Utöver det skulle jag kunna hävda hur dessa berättelser ligger i botten av vårt språk och vår uppfattningsvärld men det vore kanske svårt att använda som motivation för mina grasshoppers. Lagom till fredag nästa vecka skall vi ha läst färdigt och sedan får jag resonera med dem och kanske kan de gem mig ett svar som motiverar vidare läsning. En annan möjlighet är att svaren jag får snarare motiverar att låta bli de här böckerna i fortsättningen. Jag vet inte men jag hoppas….

Imorgon skall jag ha en liten självförsvarskurs med sjuor…mitt jobb är i alla fall aldrig tråkigt…..

Magnus

Litteraturläsning i klassrum Del 1

Jag måste gjort något fel. Antingen var mitt upplägg alldeles galet eller också gjorde jag något annat heltokigt…

Låt mig börja från början. Jag är, som den bokslukande perverterade slusk jag är, fruktansvärt fixerad vid böcker och i min lärargärning har jag då och då låtit denna passion ramla över mina elever med mer eller mindre lyckade resultat. Vi läser och diskuterar text med jämna mellanrum och någon gång i åttonde klass brukar jag försöka introducera lite äldre böcker. Jag medger att dessa är min barndoms passioner och tillhör den mossiga hög texter som både till form och innehåll kan verka något apart för ett ungt sinne. Samtidigt är vissa problemställningar och mellanmänskliga förehavanden universella och många av mina gamla vänner i bokhyllan anser jag vara min förbannade plikt att förmedla till fler generationer.

Jag tycker således fortfarande att Huck Finn har något att förmedla, att musketörer är milt underhållande, att Monte Cristo är ett utmärkt exempel på vad hämnden gör med en människa och jag gråter fortfarande varje gång Robin Hood skjuter sin sista pil från sin dödsbädd. Den långa lista på böcker jag vräker ut i klassrummet att välja på är i det närmaste oändlig fast eftersom temat var klassiker fanns det en viss begränsning i urvalet. Då jag tidigare gjort liknande utflykter har jag gjort ett par noteringar som i sig själva är rätt intressanta. Den första är ett enkelt konstaterande som egentligen säger sig självt: Att låta någon läsa förkortade och förenklade versioner av goda historier är att mörda historien och därmed våldföra sig på både författare och läsare. Hellre att man läser utdrag, lyssnar på delar eller läser tillsammans än att tugga obegripliga och förstörda versioner. Dr Jekyll och Mr Hyde är det mycket få som gillar, vilket är föga obegripligt eftersom bokens historia är rätt irrelevant. Robinson Crusoe tenderar att gillas av unga herrar och Oliver Twist funkar på en del unga damer. Inledningen till Varghunden förvirrar något och ingen brukar någonsin förstå vad den eländiga sälen gör i Kiplings Djungelbok. Nåväl, då jag brukar känna igen dessa reaktioner så är det inga större problem att adressera de olika problemen som uppstår.

Ett par saker som skett i år har dock varit något annorlunda än vad jag tidigare mött. En av de böcker jag brukar ha  med mig är en av de där som alltid blir liggande. Det är synd eftersom det är en underbar bok men av någon anledning brukar den bli liggande. Så borde det också varit i år men av någon anledning har just denna fallit gruppen i smaken. Vad orsakerna till detta må vara kan jag endast teoretisera om men det drev mig ändå att påbörja denna bloggserie om vår lilla läsövning. Jag skulle vilja klura ut exakt vad jag gjorde för fel som fick en halv klass att kasta sig fram för att grabba ett exemplar av "Gullivers resor”

To Be Continued

Operation

Imorgon skall jag sövas för första gången i mitt liv.  På ett sätt känns det lite spännande att få uppleva det åtminstone en gång. Dessutom kommer det att kännas riktigt skönt att få ordning på mitt eländiga knä så att jag kan röra på mig som jag vill igen. Det har annars varit en tung höst där jag mer än en gång fått krypa av aikidomattan eftersom mitt knä inte velat göra det jag vill. Nu är det dock snart över efter tre månaders väntan.

Wish me luck

M